www.myrgren.com Eng Swe   
Rasmus Myrgren Denna sidan är byggd av GAOS   
Hem |  Information |  Blogg |  Sponsorer |  Resultat |  Laser |  Kalender |  Bilder |  Länkar      

Välj period: Alla / Oktober 2008 / Augusti 2008 / juli 2008 / Juni 2008 / maj 2008 / april 2008 / Mars 2008 / Februari 2008 / Januari 2008 / december 2007 / november 2007 / september 2007 / Augusti 2007 / juli 2007 / Juni 2007 / maj 2007 / april 2007 / Mars 2007 / Februari 2007 / Januari 2007 / december 2006 /

Archive for the ‘Segling’ Category

Bra startträning på PRINCESS SOFIA TROPHY

Söndag,8th april, 2007

I år var HRH PRINCESS SOFIA TROPHY en kall och strulig regatta. Tävlingsledningen verkade vara ny och hade stora problem att få till en bana i den stundtals mycket vridiga vinden. Regattan började med svaga vindar där racen utmynnade i gipptävlingar, jag gippade så kraftigt att jag slog runt. Måste träna lite på att göra rullgippar i lätt vind (det är egentligen inte tillåtet att komma ur gippen med en högre fart än man började gippen med, detta efterlevs dock sällan i lättvind)

I slutet av regattan hade vi även några mellanvinds race och totalt genomfördes 7 race av 10 planerade. Det blev en väldigt lärorik regatta med bra coachning av Peter Santen som var flitig med kameran i starterna. Resultatet blev riktigt dåligt tack vare att jag blev tagen för svart flagg, men jag seglade även långt under min nivå. Det var främst starterna jag hade problem med. Killarna som seglade bra i Palma och som jag skall slå nästa gång var:

1 ARG 182713 Julio Alsogaray 33 2 2 1 5 5 4 BFD 7
2 NZL 184682 Andrew Murdoch 42 4 37 3 12 1 3 7 6
3 AUS 186654 Michael Blackburn 54 12 17 6 33 14 1 2 1

Resan hem blev nästan tuffare än själva regattan då jag och Johan Wigforss först fick punktering, blev stoppade av polisen som trodde vi smugglade något och slutligen höll vi på att bli rånade. Men vi hann med flyget i Hyeres då vi sprang de sista metrarna och lyckades övertala personalen att låta oss checka in som de sista passagerarna.

Surfing i Dominikanska Republiken

Söndag,11th Februari, 2007

Här i Dominikanska Republiken, Cabarete, har vi hårda vindar, stora vågor och väldigt trötta ben. Låren får sig en rejäl dos mjölksyra varje dag och missar man återhämtningsträningen efter seglingen så får man svårt att komma ur sängen nästa dag.

Laserseglare från SWE, GBR, NED, FRA, ESP, CHI, DOM, CRO, POL är här och tränar. Träningen är uppdelad i tredagars intervall med olika fokus under varje intervall. Som uppvärmning kör vi korta teknik banor som brukar utmynna i vilda regeltolkningar och gräl, då 15 båtar samtidigt kommer surfandes mot länsmärket och ”alla” har rätt till väg. Efter uppvärmningen har vi de tre senaste dagarna kört fart med fokus på toppfart (1 minuts intervaller), och ”cruising speed” (3-5 minuters intervaller).

Reven är som vanligt förrädiska. Vågorna lyfter upp båtarna och kastar dem hänsynslöst framför sig och Lasern gör volter med knäckt mast som resultat. Första dagen knäcktes tre master, utan personskador. Små skador har dock uppkommit då vi surfar (på surfbräda) och då skadar fötterna på reven och trampar på sjöborrar. Jag hoppas slippa större skador, men de lokala surfarna har hotat oss, seglarna, med slagsmål om vi tar deras vågor, så vi får se hur det slutar.

litenrd2.JPGlitenrd.JPG

Rolex Miami Olympic Regatta

Torsdag,1st Februari, 2007

Efter att ha mellanlandat på varannan ö mellan Martinique och Miami kom jag fram 3 dagar innan Rolex Miami OCR började, utan bagage. Lyckades låna ihop lite gamla tampar och seglarkläder bland välvilliga laserseglare så jag kunde träna dagarna innan regattan.

Första race dagen bjöd på svaga vindar och jag blev 3:a i första racet och ledde andra racet inför sista kryssen då jag fick gulflagg i rundningen, och slutade 10:a. Andra dagen var liknande förutom gulflaggen men jag började bli frustrerad över att mitt bagage inte anlänt. Utan mina egna tampar hade jag inga referenser kring hur jag trimmade seglet, jag åkte därför till flygplatsen och spenderade 5 timmar där och känner nu alla som har hand om ”lost-luggage”. Blir ni av med bagage i Miami så vet jag att det är ”Carlos” ni skall prata med. Men inte ens Carlos kunde hitta min väska. Tredje dagen blåste det lite mer och jag ville checka att min fart träning i hårdvind gett resultat vilket ledde till att jag seglade snabbt men åt fel håll, så jag föll ner till 11:e plats totalt.

Första final dagen var det hårda vindar vilket återigen ledde till att jag seglade snabbt men längst väg. Dagen innan medaljracet var resultat listan tight och många seglare hade chans att placera sig topp 10. Åter igen var det hårda vindar med stora vindskift, men denna gång hittade jag någorlunda rätt och säkrade en 8:e plats och en plats i medaljracet, med bra förutsättningar att avancera.

I medaljracet var jag lite sen i starten men hittade snabbt rätt i vindskiften och rundade 3:a vid första märket. OS brons medaljören Vasilij Zbogar fick sin andra gulflagg på länsen och tvingades utgå, jag gick upp till andra plats inför sista kryssen men i rundningen fick jag också min andra gulflagg och fick utgå.

Medaljörerna i Laser klassen blev:
1. Gustavo Lima
2. Tom Slingsby
3. Michael Blackburn

Trots en tråkig avslutning för mig var det en rolig regatta. Jag kände att jag inte tävlat på ett tag och gjorde många enkla misstag men hade bra fart. Jag hoppas nu bara mitt baggage kommer fram innan jag åker vidare till Dominikanska Republiken och tränar.

Martinique

Tisdag,16th Januari, 2007

Efter att blivit biten av krabbor, myggor och försökt sova under bar himmel i hängmatta nådde vi tillsist vår destination, Les Trois-Ilets. Två dagar tog seglatsen runt halva Martinique och nu har vi nya vind och våg -förhållanden att träna i. Plattvatten med stark vind gillar alla seglare som har en hög smärttröskel då det kräver en statisk hängstil med enormt höga mjölksyra nivåer. Jag föredrar
stora vågor med möjlighet att surfa på undanvinden och en mer dynamisk hängstil på kryssen. Jag hoppas dock kunna ha samma inställning till alla vind och våg -förhållanden inom en snar framtid och alltid vara lika mentalt stark och inte påverkas av rådande omständigheter.

Runt ön körde vi race uppdelat i etapper på ca 1 timme och man stötte på stora sköldpaddor, flygfisk men missade de stora hajarna de sett förra året, men såg min första kolibri. Vädret bjöd på allt mellan strålande sol och lättvind till monsunregn med 30 knops vind. Alla seglare börjar bli trötta och slitna vilket märks på racen då det är fler och fler incidenter med känsloladdade protestförhandlingar på kvällarna som resultat som i sin tur utmynnar i personliga vendettor. Det skall bli skönt att snart åka till ”Miami Rolex Olympic Classes Regatta” och få raca på riktigt, mot nya motståndare och se om man har något krut kvar i kroppen.

stranden-lediga-dan2.JPGdags-for-coachrace2.JPGnorrmanen-skotte-elden2.JPGtesta-hangmattan2.JPG

Martinique, December 2006

Onsdag,20th december, 2006

Inför första seglings passet fick vi en genomgång om hur man skulle navigera ut för att undvika reven. Innan veckan var över skulle dock 2 riggar förstöras av vågorna.

De första dagarna bjöd på hård vind med riktigt stora vågor där Thomas Le Breton gjorde den mest spektakulära framåt volten med båten. Fokus låg på kryssfart och framför allt topphastighet, vilket innebar att vi körde mycket korta intervaller. Full fart i 1 minut och vila 3 minuter, samt längre 5 minuters intervaller med 1 min vila. Seglingspassen brukar vara strax över 4 timmar så kroppen blir riktigt sliten och återhämtnings passen (cykel) blir tunga men nödvändiga.

Dagen innan första vilodagen var jag riktigt trött och lite ouppmärksam då vi tog en kort vila långt ut från reven. Jag hade just druckit och började skota in då jag plötsligt såg en avgrund under båten och bakom mig reste sig en vägg av vatten. Jag kastade mig ut i lovart i ett desperat försök att få båten att snabbt falla av, men var för sen, i nästa sekund föll jag och båten handlöst ner i hålet. För att inte slås mot båten kastade jag mig ur den och rullade ihop mig i fosterställning med armarna över huvudet och bara hoppades att vågen inte skulle mosa mig. När jag tumlats runt som i en tvättmaskin riktigt länge och luften tagit slut simmade jag desperat mot ytan. Väl uppe vid ytan var Coach båten redan på plats för att fiska upp mig.

Båten klarade sig förvånansvärt bra men över och undermasten blev skrot, bommen gick av, travar blocken slets av på mitten och till och med en latta gick av.

Nu skall det bli skönt att fira jul och nyår innan jag återser Martiniques vågor den 2 december.